Projekt
Om

Etikett: Wall

Another brick, Wall painting

Publicerad den april 6, 2013augusti 16, 2015 av deborasvensson

Acrylic Aquatint Artists´s book Black and white Climate change Comics Comission Copper Design Drypoint Enamel Etching Fairy tale Feminism Fineliner Graphic Ink Lamp Linocut Linoleum Mechanics Music Pattern Politics Printmaking Psykisk ohälsa På Tapeten Rust Satir Screen print Street Surrealism Tapet Wall Wall paper Watercolour

På tapeten – sedan några 100 år tillbaka

Titeln ”Catwalk” anspelar på fenomenet Catcalling, vilket syftar till när kvinnor blir bemötta som sexuella objekt i offentliga miljöer handgripligen, via visslingar och/eller kommentarer. Mönstret är inspirerat av en parodi på videor där kvinnor blir ”catcallade”. Filmen följer en kvinna som går på gatorna i Manhattan och, till skillnad från liknande videor, ignorerar hon inte kommentarerna utan besvarar dem positivt. Det visar sig att det inte är lika spännande att fortsätta med inviter när de inte besvärar offret. Det tydligaste fallet är när en man frågar om hon vill gifta sig med honom – varpå hon stannar, tittar honom i ögonen och svarar ”Ja!”. Han tar tillbaka frågan och sätter sig igen, märkbart obekväm. I ”Kunskapens frukt”, som behandlar det kvinnliga könsorganet ur ett historiskt perspektiv, redogör Liv Strömquist i ett av kapitlen för hur vulvan, även i västerländska kulturer, har varit betraktad som något vackert och umoristiskt och till och med använts som maktmedel. Ett exempel är en kopparetsning av Charles Eisen som illustrerar en av Jean de La Fontaines fabler vilken föreställer en kvinna som besegrar djävulen genom att uppenbara sin vulva. Det kanske är en idé att prova nästa gång du blir catcallad – visa helt enkelt din härlighet om det nu är det hen ber om?

Bakgrunden till det här mönstret är en önskan att nå kärnan i de rådande strukturella ojämlikheterna mellan könen. Den yttersta formen för vårt patriarkala samhälle där våldtäkter och ord på kvinnor rättfärdigas är möjlig just för att kvinnor nedvärderas och män uppvärderas. Samma fenomen återfinns i hur samhället (upp)skattar till exempel olika kulturer, hudfärger och kroppsliga funktioner. Den kanske mest alldagliga formen av denna ojämlikhet är att det män gör ses som objektivt bättre och mer spännande/intressant än det kvinnor gör. Det är inte nödvändigtvis så att kvinnor egentligen anser att det män gör är bättre eller mer avancerat – tvärtom – men i mötet med mannen framhäver kvinnor detta som sanning, ofta för att själva positionera sig i hierarkin. I denna hierarki är det viktigt att som kvinna visa att den ”kvinnliga” är fånigt och det ”manliga” häftigt. Det skulle kunna beskrivas som ett rutinmässigt daltande med mannen i dennes närhet.

Titeln ”Farliga tider för män” är ett citat från Donald Trump, som i samband med #metoo-rörelsen beskrev situationen för män som riskerar att bli anklagade för våldtäkt. Problemet var alltså inte de övergrepp som kvinnor utsattes för – utan att förövarna nu ställdes till svars. Den här retoriken är inte ovanlig i Sverige heller. Första gången jag fick höra den var på ett julbord samma år som #metoo startat; ”Efter #metoo kan Man inte krama någon längre utan att bli anklagad för övergrepp”. Det enda korrekta svar på det är att det är sant – vet du inte skillnaden på en kram och ett övergrepp är det bäst att du låter bli att kramas tills du tagit reda på om personen vill eller inte.

I vårt samhälle finns det tendenser att tysta ner och förminska sexuella övergrepp och andra former av maktutövande, exempelvis misshandel, hedersrelaterat våld och mobbing. I en strävan att behålla eller förbättra sin egen position i hierarkin inom familjen, arbetslaget eller någon annan social gruppering, händer det att människor förnekar vad de sett, hört eller upplevt. Dessa system värdesätter hierarkier mer än individerna som utgör gruppen. När sanningen inte kommer fram offras en människa för en annan persons eller strukturs upprätthållna status. Nästa gång du är i en situation där du egentligen vet att du borde ta ställning – gör det, istället för att fråga om någon vill ha påtår.

”Sköna systrar, kommen högt upp på de starkaste klipporna, vi äro alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver, tunga bränningar och förflugna fåglar, vi äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.” – Edith Södergran

ABC-boken

Detta bildspel kräver JavaScript.

Instagram

WordPress.com.

Posta till

Avbryt